Nämen titta, några vaser!

Okej, jag erkänner. Det där med de tyska vaserna har blivit lite större än jag först trodde. Min blogg, som skulle handla om loppisfynd och dess plats i det personliga hemmet i största allmänhet, har blivit något slags vasinferno. Jag vet inte riktigt vad det är, men på något sätt så är det så roligt att förkovra sig i den tyska keramiken från 60- och 70-talen att jag inte kan låta bli. Dessutom har jag alltid älskat keramik, men nu har jag verkligen hittat min grej.

Jag skulle tro att det som är gemensamt för oss "West Germany-vasnördar" är att det fortfarande finns så mycket kvar att upptäcka. Former, färger, fabriker, märkningar, glasyrer - det finns oändliga varianter, många höljda i dunkel. Jag har i veckan anslutit mig till ett par communities som bara sysslar med samlade av tyska vaser. Ja visst, det låter helt galet nördigt men det är så roligt att följa allas samlande och ursprungsfunderande, men framförallt att "artbestämma" mina egna vasfynd.

Vem kan säga nej till något så här läckert? Not me.

Att vaserna dessutom bringar stora värden, framförallt i USA, gör ju samlandet mer intressant och då särskilt om man har en ovanlig vas i sin ägo. Någon variant som ännu är oupptäckt eller grymt sällsynt och som får experterna att gå i taket... Osannolikt att det händer mig, men vem vet -  i någon lada i mörkaste värmland kan en liten (helst stor) skatt ligga och ruva och som så småningom letar sin väg ner till en småsnuskig loppis på Hisingen...

Idag tog jag en sväng på en antikloppis efter jobbet. Affärsinnehavaren tittade roat på mig där jag sprang omkring dubbelvikt med blicken  riktad mot svårtillgänliga skrymlen under diverse bord och skrot i min jakt på en bortglömd skönhet från Tyskland. Efter en stund så konstaterade han torrt att "- Det har inte kommit in någon vas som du inte redan har kollat in förra gången".

Tja, man kan inte hitta något varje dag. Men dessa tre snyggingar i samma serie från Scheurich inköptes igår. Den ännu oupptäckta skatten från de djupa skogarna är väl kul på sitt sätt, men jag är ändå glad och nöjd med de fina och ganska vanliga vaserna som jag har hemma. För huvusaken är ju att man köper det man gillar oavsett om de inbringar ett värde eller inte, allt annat är en bonus.

Tålamod, uthållighet och blixtsnabba reflexer är en loppisjägares bästa egenskaper. Ungefär det som min man tränar på just nu när han ska montera upp nya spotlights i taket som ska belysa mina fynd... Hur det blev får jag återkomma till en annan gång.

Ha en härlig kväll!

Kram Maria