Jag kan inte hålla mig längre!

Strehla.

Nu måste jag bara få blogga loss om några nya tyska vasfynd som har flyttat in den senaste tiden. Jag har ju det senaste halvåret blivit en hängiven samlare av tyska vaser från 60 och 70-talet och det verkar bara bli värre och värre! Det står vaser  högt och lågt  här hemma. Min man börjar knorra och själv känner jag av en släng åldersnoja. Att jag plötsligt omger mig med "prydnadssaker överallt" - är det ett tecken på att jag börjar bli gammal eller?

Scheurich "Amsterdam decor", Carlsten "Manilla", Ruscha, Scheurich igen och en Schlossberg.

Nä, jag vägrar tro det i alla fall. Jag är övertygad om att det är min trendkänslighet som har lett mig från ett avskalat modernt svartvitt hem till ett lite boho-etniskt myshus med skrot i varenda hörn. I alla fall om man ska tro Damernas Världs trendspaning. Det kan jag konstatera med ett par kilo ironi. Och några hekto åldersnoja.

Fr. vänster Bay, även svamparna är Bay, två Steuler och tre Scheurich.

Jamen vad fasen är det som är så roligt med tyska vaser? Ja, det kan man fråga sig. Det börjar med att man hittar en fräck vas. Rätt vad det är har man fem och då börjar man undra varför det står West Germany under varje vas. Man googlar och upptäcker olika communitys som tokfrossar i just tyska vaser. Och sen är man helt stekt. Fullständigt fastbränd.  Det går liksom inte att hejda sig för de tyska vaserna finns ÖVERALLT! Jag kan sitta i timmar och bara surfa igenom inläggen på Fejan och kolla olika nya vasfynd gjorda i hela världen.

Carstens Tönnieshof "Manilla".

Det magiska med vaserna är ju att det finns enorma mängder varianter, fabriker, färger och stilar. Man kan fortfarande hitta modeller och former som ingen har sett förut. Det inte finns nästan någon dokumentation över allt som producerades och det är verkligen spännande att lägga upp bilderna på sitt nya fynd på Fejan. Tänk om jag har hittat något unikt?! Det är detta som gör det så roligt att samla.

Fr vänster: Scheurich (grön och vit) och tre blå från Bay.

Sen är ju vaserna så förbaskat ursnygga så det är ju svårt att låta bli.  Den mellanstora blå vasen på bilden ovan var den som startade det hela...

Fr vänster: Shaeffenacker, Carstens Tönnieshof "Manilla" och Scheurich.

Denna röda vasen är inflyttad idag och skålen har jag ju bloggat om tidigare. Den är fortfarande något av ett mysterium även om tillverkaren nu är klarlagd som Schaeffenacker. Jag hoppas ju på att den är ett studioverk och ska göra mig ekonomiskt oberoende. Köptes för 9 kr på Tradera. Helt ok.

Om du fortfarande inte begriper varför i hela fridens namn det är så roligt att samla på vaser, så är jag säker på att du kan uppskatta skönhet. Jag menar bara, kolla in de urhäftiga mönstrena och glasyrerna. Och färgerna... Oemotståndligt.

Vas med blomma är från Roth.

Trots att jag gillar mycket från Tysklands oerhört omfångsrika produktion så är det ändå några tillverkare som jag särskilt vill samla på. På bilden ser du en samling blåa vaser och alla utom den med blomman (som är en Roth) är från Bay. Bay var en tillverkare som hade särskilt bra kvalitet på sin keramik och är en av mina favorittillverkare. Keramik från Roth skulle jag gärna vilja ha mer av men de är svåra att få tag på i Sverige. Roth har de absolut häftigaste glasyrerna som jag har sett.

Så här ser vårt sideboard ut i tysk vårskrud!

´

Förra veckans "skörd". Läckert eller hur?

 

Må gott kära bloggläsare!

Kram Maria
(som nu ska gå och damma)