Ful har blivit fin

Jag köpte två keramikföremål i lördags. En vas och en skål i riktigt brun och murrig 70-tals stil. Hmm det låter lite svårt kanske du tänker. Så tänkte även jag och ångrade nästan köpet när jag satte mig i bilen. Ja ja det är ju för en god sak, och farbröderna på Lions kan köpa glasögon till tredje världen för pengarna så det får väl vara okej kom jag till slut fram till.

 

Lördagens loppisrunda fortsatte och när jag väl kom hem igen och presenterade mina fynd för maken så kände jag väl själv att vasen och skålen var rätt speciella... Trots det kan jag ändå inte låta bli att fascineras av strukturerna och glasyrerna. Det är de små detaljerna som gör det och på vasen tycker jag att den lilla turkosa kanten tillför väldigt mycket.

Mönstret är väldigt uttrycksfullt och det var väl det och den turkosa kanten jag fastnade för i butiken. Att det sen stod Scheurich keramik 77/20 (vasen är alltså från West Germany) svagt stämplat i botten kan man väl säga utgjorde en del av köpbeslutet...

 

Titt ut!

Den brunturkosa skålen stod jag och fingade på en lång stund. Den kändes både urful och tokfräck på en och samma gång. Men som jag alltid resonerar i loppissamanhang så är det nu eller aldrig som gäller, du kan inte ångra dig utan köp först och tänk sen. Så lyder mitt bästa loppisråd he he.

Skålen kan möjligtvis vara från Ceramano men jag är väldigt osäker eftersom det var en skumgummibit klistrad över signaturen för att skydda bordet. Och den mina vänner gick inte att få bort helt, så skålen förblir ett mysterium.

 

 En vas i den här stilen och med just den handskrivna signaturen har jag inte sett tidigare. Jag hoppas ju naturligtvis på att jag har genom mitt fynd säkrat en framtid som ekonomiskt oberoende. Det var åtminstone det jag sa till min man när jag övertygade honom om vasens förträfflighet trots den lite svårsmälta utsidan :-)

 

 

 Nu har vasen stått några dagar på soffbordet och jag måste verkligen i ärlighetens namn säga att den har växt i mina ögon. Nu skulle jag aldrig göra mig av med den, inte ens mot allt smör i Småland. I love it! Hur resten av familjen tänker vet jag inte men jag skulle tro att de inte har ägnat den så värst mycket tankekraft :-)



I skålen har jag ett vanligtvis ett värmeljus och kombon glas och keramik tycker jag är läcker.

 

Ha det bäst kära bloggläsare!

Kram Maria

P.S Jag har ett superspännande nytt loppislamp-projekt på gång. Jag lovar dig att en sån skapelse har du aldrig tidigare skådat. Nu ska mannen ut i garaget och borra och limma. På återseende!